Sedan tidigare vet vi att polisen vill få ytterligare verktyg. Vad det går ut på kan vi ta reda på via polismetodutredningen [pdf]. Den sammanfaller med utredningen, om polisens behov av signalspaning [pdf] Förvisso kan polisen behöva både nya verktyg, samt att de har ett behov av signalspaning. Sedan är det en fråga om; dels hur säkra metoderna är och dels hur de används och i vilket syfte.
Först måste det diskuteras vad signalspaning är och vad signalspaning egentligen innebär. Det finns två tankegångar, antingen bygga upp ett eget system eller anlita ett redan befintligt. Ett redan befintligt system, är den troliga lösningen och det innebär Försvarets Forskningsanstallt (FRA). FRA har all utrusning på plats och anslutet via samverkanspunkter till våra nationella nätverk. Tråd som trådlöst, med en teknisk möjlighet till total insamling av all information från de nätverken. Telefonsamtal och eller datortrafik (kommunikation). Orden signalspaning eller avlyssning blir därmed en oriktig beskrivning och bör bytas mot massövervakning, när den inte är riktad mot ett specifikt mål. All trafik måste altså gås igenom, för att kunna hitta något av intresse. Om det inte redan är känt på förhand, vilket målet är (GD Ingvar Åkesson). Det föregående fungerar inte när det i praktiken blir omöjligt, att hitta relevans i den trafikmängden.
Ett talande exempel inträffade nyligen, med ett av de bombhot som skulle föreligga. Det numera omtalade i Göteborg, där ett antal personer arresterades på sannolika själ för terroristbrott. En bra artikel om det och vad vi talat om sedan 2008 finns i [SvD], av Gösta Hultén, talesperson medborgarrättsrörelsen Charta 2008.
"Det skulle inte förvåna om den "säkra källan" i Göteborg är feltolkat överskottsmaterial från de massiva telefonavlyssningar som svensk eller utländsk säkerhetspolis ägnar sig åt."
Det har förts på tal ett flertal gånger sedan dess, om de risker som föreligger med en massövervakning och de mängder med information som måste hanteras. Överskottsmaterial eller små bitar av information som tas upp via olika sökfilter och kriterier. Felet blir detsamma i hanteringen, av så stora mängder med information (Bruce Schneier). Risken ökar inte minskar, med antalet olika övervakningsmodeller och tekniker. Lagar och grundlagar urholkas för att passa in i massövervakningsmönstret (Anders Lagerwall), nu senast är det teledatalagringsdirektivet. Där går Sverige betydligt längre, än vad direktivet i sig kräver.
Det är inte bara tekniker, sökkriterier och filter som är ett problem eller informationsinhämtningen. De största problemet ligger i de nya lagar som skrivs, eller i de gamla som skrivs om, för att passa in i det nya sammanhanget. Lagarna skrivs på ett sådant sätt, att de underminerar inte bara integriteten. De urholkar även rättssäkerheten på ett för den bredare allmänheten mycket rättsosäkert sätt, när förutsättningarna medför en förändring stat och medborgare. Medborgaren betraktas nu som skyldig tills motsatsen kan bevisas, när stora mängder privat information och kommunikation lagras. Det blev de vilka arresterades i Göteborg varse om och givetvis är de muslimer, den numera stora faran. Risken med de nya lagarna och de lagförändrinar som äger rum, måste vara uppenbart för det stora flertalet. Förändringarna de ger statsmakten utrymme för att begå lagliga övergrepp, mer än i överkant och i rellation till vad som kan vara nödvändigt och oproportionerligt till de risker vi lever under.
Det sker även andra misstag, det var tidningen NSD om tydligen skulle vara bombhotad innifrån polisen (IDG). Hur många fler misstag ska behöva inträffa, innan det blir ett stopp?
Inget tyder på att det stoppar upp, eller att de som propagerar för och vill införaa system och lagar tänker efter. De borde på allvar göra det, när det finns fler och en värre övergrepp. Det vet vi från Iran där teknink för massövervakning, användes för att terrorisera den egna befolkningen. Massarresteringar, sumariska mord och avrättningar blev följden och det pågår fortfarande sedan sommaren 2009. Vill vi riskera en sådan utveckling här i Sverige, även om det ser mer än långsynt ut? Nej vi vill inte se en sådan utveckling, när det är svårt att göras ogjort. Är det väl på plats är det svårt att ta bort, både till teknik och lag ger erfarenheten vid hand.
Det finns ytterligare en sida, det är att Sverige säljer teknik till länder med stora brister i hur de behandlar de mänskliga fri- och rättigheterna. De betraktas och hanteras i princip, som om de inte skulle gälla. Vilket de kanske inte gör i dessa länder dessutom. Alla länder är inte snälla och vänliga. Det blev en kontingent svenskar varse, när de var på en föreläsningsresa till Ryssland. Vid hemfärden anslöt den rysska polisen och tog med sig ryska deltagare, utan känd anledning.
"Det är problematiskt med tanke på att jag knappt hann lämna St Petersburg innan ett par personer jag träffat nu under den sista veckan greps i samband med demonstrationer som syftade till att värna demokratin och motverka hat och våld. Däribland en lokal ledare för oppositionspartiet Yabloko i St Petersburg"
Det är allt sådant vi måste ta i beaktande, innan vi inför system som kan få oanade effekter. Inte nu här och idag, men längre fram. När en ny generation tar över, nya politiker och tjänstemän, med en helt annan uppfattning än de har idag.Ska vi ta det osäkra före det säkra och låta saken bero? Det borde vi inte, när riskerna är för stora och marginalerna för små. Demokrati, mänskliga fri- och rättigheter är svåra att återvinna om de förloras.
Intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar