fredag 26 november 2010

Den oberoende myndigheten domstolen

Meningen med de oberoende myndigheterna, är att de ska vara just oberoende från den politiska makten. Det ska vara en maktdelning, för att garantera en rättssäkerhet i samhället. Oberoendet förstår vi hur det egentligen fungerar, i den senaste domen från Svea Hovrätt [DN]. Rosemari på Kulturbloggen beskriver väl, hur detta oberoende fungerar i realiteten. Det oberoendet finns helt enkelt inte och är inkonsekvent, döms en för tekniska lösningar måste även andra göra det. SAAB, Volvo och även andra med tekniska lösningar som kan användas vid diverse kriminella verksamheter. En SAAB eller Volvo kan användas för flykt efter ett bankrån, inte bara kan de har använts för ett sådant syfte. Följdaktligen kan allt som möjligen kan användas, för annat än det ursprungliga syftet med den tekniska lösningen medföra fällande dommar om de används för att begå brott. Bilar kan även användas för att transportera piratkopior av böcker, filmer och andra upphovsskyddade verk. Ägarna av SAAB och Volvo är därmed skydldiga till medhjälp till upphovsrättsintrång, det är vad dommen i praktiken borde medföra.

Hur tokigt kan det inte bli, när maktdelningen och oberoendet tillåts sättas på undantag. En politisk hänsyn tas från en oberoende myndighet, till det politiska spelet bakom de lyckta dörrarna. Herrarna från upphovsindustrin, mäktiga herrar på andra sidan av Atlanten som egentligen inte lidit några förluster. Det finns inga faktiska förlustsifror, det är obevisade påståenden om förluster. Ska inte svenska domstolar döma på en evidensbas, fakta? Var finns de egentliga bevisen?

Domslutet i sig är inte förvånande, det var sedan länge förväntat. Det vet vi sedan det första tillslaget, under den dåvarande justitieministern Bodström (S). Så vi kan inte förvänta oss något bättre under Tant Gredelins- Beatrice Asks (M), alldeles förträffliga ledning av justitiedepartementet. Här förs en rättspolitik, som inte står den medeltida rättspolitiken långt efter. Men vi får vad vi förtjänar, när vi ser till att fel personer hamnar på fel poster och finner detta gott. De folkvalda gör vad de blir tillsagda att göra, av en industri som har tagit sig den rätten och har tagit makten över politiken. Rättspolitiken lämnar här remi, eller snarare en läggmatch och ger upp frivilligt. Det är något vi alla kommer att få betala dyrt för, hur dyrt vet ingen ännu. Ingen här hemma vet ju vad slutet på en demokrati kostar, men dyrbart kommer det bli.

Det är långt ifrån axeptabelt, när något som detta tillåts ske. Taffsas det för hårt på rättssäkerheten och på rätten till en säker bedömning, urholkas de grundvalar som utgör ett av fundamenten i ett demokratiskt samhälle. Med lag och rätt ska ett land drivas, inte som det nu ser ut. Oturligt nog så tystnar inte debatten, den har bara startat. Politiska domslut ska bara inte få föreligga, för ett politiskt domslut är det. Vilket framgår av domslutet i sig (Michael Gajditza).

"Fördelen med domen är att den inte kräver mycket analys utan den är genom ovanstående skrivningar glasklart politisk."

I och med denna dom, är numera Hovrätten en politisk domstol. Något annat ska vi absolut inte tro, för det är just vad det är. Vi har fortfarande kvar vår yttrandefrihet, det är lika bra att använda den medans det går. Har väl de första stegen tagits, blir det svårt att backa. Mer vill gärna ha ännu mer och nu har de just fått.

Intressant.

Dags att ta grundlagen på allvar nu

När det är för sent tas det till orda, det är den nya svenska grundlagen [DN]. Yttrandefrihet, tryckfrihet och vår säkerhet. Vår säkerhet lär knappast bli bättre, när vi har lagt ned försvaret och vi förmodligen står inför ett ett NATO medlemsskap. Det kan bara vara följderna av den nedrustning, vi har fått se av det svenska försvaret. För vad har vi för andra alternativ och vi gör det för vår säkerhet. Är det Carl Bildts säkerhetspolitik, är det något vilket jag mycket starkt kan avrekomendera. Där frihet i hanns tappning, är detsamma som masskontroll och övervakning. Det går inte att ersätta ett riktigt försvar med mer övervakning, via CCTV, FRA eller datalagringsdirektivet. Men det är så utvecklingen ser ut och det är få som reagerar. Alternativet blir då troligen mer av det vi inte behöver, när det förmodligen medför en större osäkerhet inför det globala samhället och hur det påverkar oss.

Det vore att vilseleda att påstå något annat, när följderna av den nya grundlagen medför en sista överflyttning av vårt nationella självbestämmande till Bryssel och EU. Och nej det har inte diskuterats mycket, varför kan man ju alltid undra över. Men tror inte riktigt att det var vad de flesta röstade för, när det begav sig med folkomröstningen för eller emot EU. Det var nog ett fåtal vilka röstade för den ökade militariseringen vi åsett och transformeringen av Sverige i grunden, till en mycket liten vassalstat. En randstat i utkanten på den europeiska kontinenten, en lydig liten nickedockastat ur all praktisk och politisk synvinkel. Vad riksdagens ledamöter nu har gjort, är att överlåta det sista vi har kvar av ett folkstyre via den folkvalda riksdagen, överföra den till andra och betydligt mer anonyma beslutsfattare och tjänstemänn. Det är inte direkt förtroendeingivande, men enskilda ledamöter brukar inte ha så mycket att säga till om. Besluten är på förhand fattade inom partierna och i utskotten, enskilda ledamöter ska inte tänka efter och resonera så mycket, de ska enbart trycka på rätt knapp.

Vad som behövs är en nystart inom det politiska livet. Visserligen är det för sent att ändra på det fattade beslutet, men vi kan åtminstone säga vad vi tycker och tänker (fortfarande). Frågan är hur mycket av friheten det egentligen blir kvar, när media inte lyfter frågor de borde lyfta. Inte belyser samhället på ett sådant sätt att det blir begripligt för de i radhusvillan eller bostadsrätten, enda in i de djupaste delarna av det svenska folkhemmet. Enda framt till sofforna framför storbildsskärmen, där soffpotäterna sitter och sover till den senaste såpan. Men det är kanske för mycket begärt? Jag tycker inte det, när det även är en del av min framtid. En framtid vi alla ska vara med på att dela och ta ansvar för, det är ett ansvar vi alla har tillsammans i ett samhälle. Det är ett gemensamt ansvar, det inte går att avsäga sig.

Intressant.

söndag 21 november 2010

Norska arbetsförmedlingen tar del av lagrade persondata

Återigen är datalagringsdirektivet på tapeten. Det är norska AF som får ta del av privat information, som polisen inte får ta del av utan att fråga om låv. Det borde även vara på det viset här hemma, när även det svenska AF står under regeringskansliet. Skrev om det 2008 i samband med en hearing med GD Ingvar Åkesson (FRA). Även om rätt många batongivrare, inte tycker det är så farligt. Är det i praktiken bland det farligaste som finns, för oss som privatpersoner. Statliga myndigheter får därmed en direkt insyn i våra liv, som de absolut inte ska rätten till. Det bryter mot både artikel 6 och 8 i EU-konvensionen, där skydd mot intrång i privatlivet är av högsta prioritet. Det är en fråga om de mänskliga fri- och rättigheterna, vi behöver det skyddet från statliga ingrepp om inte synnerliga själ för det föreligger. Vilket innebär att vi ska vara misstänkta för grova samhällsfarliga brott, eller på goda grunder vara misstänkta terrorister. Hur många personer kan tänkas vara insyltade i någon sådan aktivitet, här hemma i Sverige?

Varningarna för terroristattacker, har markant ökat på senaste tiden. Kan det tänkas ha något med, den stadigt ökande kritik som datalagringsdirektivet nu får innifrån kommissonen? Förespråkarna måste ha något att visa upp, för att rättfärdiga direktivet som sådant. Vad blir då den lämpligaste angreppspunkten? Det blir då rädslan hos oss alla för terrorister och terrorattacker, som de nu vill inskärpa hos oss. De vill göra oss mer villiga att axeptera de nya inskränkta privatliv vi får och ta till oss den massövervakning de vill införa, som en naturlig del av vår vardag. Det ska vi absolut inte axeptera. Batongivrarna och paranoikerna ska inte segra och det kommer de i värsta fall göra, om de får som de vill. Mycket av det kommer givetvis innifrån underrättelsecommunityn och polisen, som verkligen vill ha dessa verktyg. För att berättiga dessa måste de bevisa att de behövs, trotts att bevisen för det inte finns. Vad är då inte bättre än att lansera en hotbild, verklig eller inte gör detsamma. Den ska vara okontrollerbar i praktiken, så vi blir mer medgörliga och axepterande. Det är ju de som vet vad det är fråga om, så vi ska utan kritik och förbehållslöst lita på dom och deras expertis.
Det är inget annat än en "kollektiv panikångest", de vill bygga upp hos oss.

I detta läge ska vi absolut inte gripas av panik, nu är det snarare dags att ställa de ansvariga mot väggen. Ansvariga politiker och ansvariga tjänstemän. De har mycket att förklara och redogöra för, när de drar upp en sådan hotbild. De måste här öppet och transparet förklara sig, inför en parlamentarisk kommission. Något mindre kan det inte bli fråga om, det måste upp i ljuset och belysas. Det är de som ska rättfärdiga sina påståenden och handlingar, inte vi som är oskyldiga men utsatta för deras ingrepp som om vi vore skyldiga till brott. Den överlägsna majoritet av oss, skulle aldrig komma på tanken att begå brott eller bli terrorister. Vi ska inte behöva utsättas för sådana ingrepp, utan att det föreligger en misstanke. Att misstänkligjöra alla och envar, står inte upp inför de demokratiska värderingar vi säger oss stå för. Demokrati och de demokratiska värderingarna, är det skydd vi behöver för att motverka terrorism. Det är mycket åskådbart i de länder där demokrati helt saknas, eller som bäst är rudimentär. Där är problemen med terrorism som störst, när statsmakten upplevs som ett hot. Det späder på den ångest och paranoia som är resultatet av de repressiva tankar och idéer, förespråkarna för massövervakning står för.

Det är en utveckling vi inte gärna ser komma, vare sig här hemma eller globalt inom EU. Vi måste göra vad vi kan, för att motverka dett. Säga nej till grundlagsförändringar, där fler och värre inskränkningar är på väg. Mer repression är inte den rätta vägen, om det är terrorism och gränsöverskridande grov brottslighet vi vill komma åt. Det kan enbart ske via demokratiska medel, inte mindre av dessa. Demokratin måst här stärkas, en författningsdomstol blir ett måste. Även här i Sverige måste vi inse detta och fördelarna, med den fördjupade demokrati det ger upphov till. Det är inte den tystopi (Niklas Starow) vi behöver via de repressiva lagsystem, som kan komma införas och som de ger upphov till inom oss.

Intressant.