lördag 4 december 2010

Det krävs en bättre debatt, över betydelsen med Wikileaks

Wikileaks frågan har kommit att föra demokratin och yttrandefriheten, de mycket viktiga frågorna till sin spets. USA och andra nationer jagar både Wikileaks och Julian Assange, det till vilket pris som helst tydligen. Det säger något om den tid vi lever i, där risken från vår egen statsapparat är betydligt större än den från olika terroristgrupper. Dessutom en terrorism som det var vi som uppfann, under det kalla kriget efter ww2. Vi bara trodde att det tog slut, när Berlinmuren och det gamla Sovjet föll samman. Så blev det dock inte, det var enbart en ny era som startades. Den nya eran är föga bättre än den gamla, kanske även så i mångt och mycket betydligt värre. Förr var det synnerligen klart och tydligt, med två block på var sin sida. Öst och Väst stod emot varandra, nu är det inte Öst mot Väst. Det är den egna nationen, mot den egna befolkningen och de rättigheter vi söger oss stå för, mänskliga fri- och rättigheter som yttrandefrihet och demokrati.

Nu säger våra nationer, att de mänskliga fri- och rättigheterna måste begränsas och likaså yttrandefriheten. Våra rättigheter är kanske inte så bra som vi tror att de är. Mårten Schultz ifrågasätter det faktiska lagskydd vi har i tidskriften Svensk Tidskrift.

"Yttrandefriheten i Sverige har starka och stolta traditioner, brukar det sägas. Problemet är dock att historieskrivningen inte stämmer. I vissa avseenden har vi inte alls ett starkt yttrandefrihetsskydd i svensk rätt. Tvärtom. Det skriver Mårten Schultz."

Tydligen är det inte så bra som det evinnerligen sägs att det är, vilket vi måste sätta in i spelet runt Wikileaks och cabelgate som den senaste affären, har kommit att kallas. Det är information som har läckt, från det superhemliga militära nätet SIPRNET. Nätverket som sammanbinder, USA:s ambassader och de centrala administarativa organen i USA:s administration och underrättelsetjänster även så. Våra mänskliga fri- och rättigheter sätts här på undantag även från svenskt håll, när vi är mycket välinkorporerade i både NATO och USA:s politik [doc 1],[doc 2],[doc 3]. Det har vi varit under rätt lång tid, under ett flertal regeringar av olika kulörer, inklusive den nuvarande. Utrikesminister Carl Bildt (M) [PT] är en av förespråkarna för den nya censuren, ett direkt ord från regeringen och statsmakten, att vi ska vara tysta och bli vid vår läst. Verklighetens folk så som regeringen Rheinfeldt ser det, små snälla lydiga varelser utan några särintressen. Dessa förhatliga särintressen som inte skulle föreligga och tas någon hänsyn till. Det var ord av vår vår statsminister under talet i Almedalen, de kunde inte tolkas på något annat vis.


Tyvär är den rådande oppositionen i riksdagen, helt borta från banan i detta nu. De hade till att börja, ingen politik inför valet. Nu visar det sig att vad de hade, var enbart smutskastning och det kanske med hjälp av USA och deras ambassad i Stockholm. Information som kommit Aftonbladet till känna, via siten Wikileaks och deras läcka av information. Det talar inte väl för våra politiker och vad de i praktiken gör, eller inte gör (Anders Jallai). Det är sådan skit de nu vill dölja, genom att sencurera och stoppa Wikileaks. Det är även ur det perspektivet vi måste åskådliggjöra den kommande internetsencuren, eller webbfilter som det kallas, med en föskönande omskrivning. För att ta ner pedofiler från nätet, det med en helt obevisad teknik och med en i bästa fall obetydlig rättssäkerhet (Lars-Erick). Det finns en hel del mer att säga, om vad det kan finnas för kopplingar mellan Sossar och USA-företrädare, kanske kan en del förhållanden ses i ett bättre ljus (Radsoft).


Det är viktigt att vi kan få information över vad som pågår runt om oss, direkt och i vår yttre omvärld. Det är en information som ska vara så fingranulerad vi bara kan få och osencurerad. Det är av yttersta vikt för vår demokrati och dess utveckling. Det får vi bara inte ge avkall på, inte för en sekund ska vi låta det ske. Vi ska kunna kräva det av media och över våra folkvalda, som över vår regering. De vill kunna granska oss i detalj, då ska vi kunna kräva det över dom och över företag [Ex]. Departement och myndigheter, ska kunna granskas på lika vilkor. Situationen i vår omvärld kräver det, när vi skickar ut soldater till en aktiv strid i Afghanistan. Vad som behövs är en upprensning, ett reningsbad av den svenska toppolitiken.


Intressant.

onsdag 1 december 2010

Wikileaks ska behandlas som en demokratifråga

Det är en viktig tankeställare, hur nationer nu behandlar frågan om Wikileaks. Ytterst är den frågan betydligt viktigare, än den om Julian Assange. Här kommer vår yttrandefrihet och hur vi kommunicerar över internet, att bli en betydligt större fråga än vad man först kan tänka sig. Per Agerman skriver på Realtid om de betydligt vidare perspektivet och innebörden av vad som kan inträffa om vi ger avkall på, vad Wikileaks repressenterar och är en symbol för.

"Det är varken första eller sista gången som en nätpublicering väcker starka reaktioner och krav på censur förs fram. Exemplet visar dock att statliga interventioner - eller frivilliga inskränkningar hos nätets nyckelspelare - effektivt kan användas för att sätta munkavle på misshagliga sajter."

Det ska vi inte axeptera, det är en demokratisk fråga för oss medborgare. Det är vår yttrandefrihet och våra mänskliga fri- och rättigheter, som nu sätts i skottgluggarna från det offentliga samhället. Det är ett stort underrätteseleckage (FOI), men på inget sätt farligt ur ett annat perspektiv än att det var nödvändigt att få läsa skitsnacket och bakdantandet. Det sätter mer av ett perspektiv på hur och vad underrättelstjänsterna sysslar med, inte vad de egentligen borde göra. Det kommer tydligen rätt långt ned på listan, det till trotts vad Säpochefen Anders Danielsson sade i Sverker Rakt på. Viktigare än då är det att fortsätta med, att försöka hålla internet öppet och inte köpa terroristhotet. Terroristhotet finns där och det måste vi vara medvetna om, men det ser ut som om våra egna demokratier skulle ha gått för långt.

Det kan utnytjas fullt ut av andra intressen, för att att dra hem vinster och för andra endamål som inte är av en demokratisk natur. Vilket utnytjas av politiska särintressen utanför, som inom den Europeiska sfären. Det kan mycket väl bli till den betydligt större säkerhetspolitiska frågan, när den är viktigare än det terrorhot som finns. Här blir det tal om ett nytt terrorhot, innifrån de politiska cirklarna mot den egna befolkningen. Där de demokratiska reglerna demonteras och beskärs i smyg, undan för undan till de kanske inte består. Vi har sedan länge fått direkta varningar från Berlusconis Italien och Zarkosys Frankrike, hur det inte ska se ut och gå till i en demokrati. Vi måste nu se upp med en likartad utveckling här hemma, när det troligen inte ligger långt borta. Inte bara här hemma, när det även pågår i våra granländer. Som i Norge där de plågas stort av problem med EUmedlemskapet och vad det för med sig (Christian Elind). Där även den norske advokaten Jon Wessel-Aas, tar upp frågan om Wikileaks, som det faktiska problem det är.

Frågor som dessa och många fler därtill, är något vi måste ta på allvar. Det är vad vi alla måste ha i minnet. Livet är inte enbart underbart och vackert, hur vi än vill och önskar det. Men vi kan alltid försöka att göra det bättre, för finns bara viljan och tanken. Då får vi även möjligheterna, men det kommer kosta. Det är vad vi inom Liberaldemokraterna arbetar på att åstadkomma, med ett helt nytt partiprogram med ett nytänkande, rent organisatoriskt som organistion och blivande parti.


Intressant.

måndag 29 november 2010

Massövervakning, masslagring och Wikileaks

Nu går det väll inte längre att påstå, att det finns något så dumt som ett rent mjöl i påsen? Eller hur Fredrik Rheinfeldt, Beatrice Ask och Johan Pehrson? Men vem trodde på det förutom ni, förmodligen ingen skulle jag tro. Nu har det inträffat, det som alla ni masshysteriska övervakare påstår inte ska inträffa. En massiv läcka av hemlig information, bland annat från Amerikanska ambasader. Rätt intressant läsning erbjuds nu, via världstäckande media. Så nu blir det inte lika kul längre, med massövervakning och masslagring av trafikdata. Nu finns sådan data tillgänglig via Wikileaks. Inte så förbaskat roligt att själv bli utsatt för vad de egna spionorganisationerna utsätter andra organisationer för, både här hemma och mera globalt. FRA, datalagringsdirektivet och Indect. Massövervakarnas Mecka för insamling av privat information, nu blev de kanske inte tagna på sängen. Men nu är informationen läckt och ute, den finns där för alla att ta del av om man så vill. Det är nog en rätt fin skadeglädje och det med all rätta, den glädjen är allas. Allas den delade glädje från de vilka har påpekat under åren, vad som har pågått och vad som fortfarande pågår.

Intressant.

Amanda Brihed.

söndag 28 november 2010

En förlorad rättighet till, upphovsrätten

Det är inte bara statsmaktens kontroll över våra internetanslutningar, som är av en avgörande betydelse. Det är även den makt privata aktörer, utövar och har över oss. Föga förvånande löper de privata intresserna, påfallande ofta in  i de statliga. Det utgör en en kombination som inte är allt för trevlig, är under på tok för dålig belysning och kontroll. Både de privata aktörerna som de statliga, måste på det bestämdaste sättas under en betydligt bättre kontroll. Kontrollen över de privata lobbyisterna och deras politiska kontakter, måste absolut belysas. Viljan till det ser dock mycket dålig ut, troligen tål det inte riktigt ett belysande dagsljus. Det har vi åsett både inom ACTA-förhandlingarna som när det kommer till olika domslut inom upphovsrätts frågor. Där har nu 70 sajter blivit stängda i USA, utan några föregående domstolsförhandlingar och domslut (Kulturbloggen). Det är troligen så framtiden ser ut även här hemma, när man studerar hur det egentligen ser ut. Inte allt för sällan drar de riktiga lurendrejare, för att låta påskina att vad de gör är baserat på fakta, här påvisat av Laura Agustín och Louise Persson.


Vare sig det är falska, äkta eller kraftigt friserad statistik över våra ökande ekonomiska och sociala klyftor, upphovsrätt och fildelning eller över sexköpslagen. Det blir svårt att lita på vad de säger och påstår, vi kan inte vara väl införstådda med vad som påstås. När det inte bara kan vara ett synnerligen undermåligt material, det kan även vara rena falsarier [newsmill] som ligger bakom presentationen. En presentation som sedan ska ligga till grund, för ett kommande lagförslag. Det borde inte få förekomma, men tyvärr gör det det på tok för ofta. Det gäller således att vara vaksam vid all läsning, av så kallade statliga studier och lagförslag. Vilket jag har givit ett par exempel på, men det finns förvisso mer att påvisa. Men här vilar det även mycket på de som faktiskt sitter i en sådan position, att vad de gör och säger kan fälla en vagörande roll för utgången. Det är något vilket de gör tillsynes på tok för sällan, nu senast en myndighet hade något bra att komma med var Socialstyrelsen, när de belyste transpersoners situation i Sverige. Så ja vi har mycket att arbeta på för att styra rätt, det med mycket lite hjälp och svängutrymme. Men det är en nödvändighet för det demokratiska samhället, med en livskraftig opposition. Faller den ifrån och inte utgör den ballanserande kraften, mot regeringen blir det svårt. Oppositionen av idag har slutat med att opponera och är något mer av en ren förhandlingspartner, därmed fins det ingen ballanserande förmåga mellan parterna.

Det gäller här att gå vidare, påvisa vad som är korrekta fakta och inte. Det är inte poppulärt men en nödvändighet, där det även går att hämta korrekt information om vad som pågår från våra grannländer. När det är sådana brister här hemma och fakta undanhålls.

"For det første vet vi fra lekkede arbeidsdokumenter, at den evalueringen av direktivet som EU-kommisjonen skulle ha publisert i september, ikke kan dokumentere de ønskede kriminalitetsbekjempende effekter. Publiseringen har derfor allerede blitt utsatt en gang (til desember) og ble nylig ytterligere utsatt til mars 2011."

Det här gäller datalagringslagen, men det finns annat som jag tagit upp i artikeln. Som i mångt och mycket påvisar, att det behövs ett både bättre och öppnare klimat inom politiken och en betydlig bättre media. Myndigheter måste mer fungera som som de oberoende myndigheter, som det var tanken att de skulle vara men inte är. Det är något vilket måste bli en kommande politisk förändring, myndigheterna måste återfå sitt faktiska oberoende från regeringen. Men här måste givetvis myndigheterna själva våga stå på sig och inte vara så flata, låta sig köras över i sin myndighetsutövning. En svår fråga är om det faktiskt är ett riktigt myndighetsbeslut, eller ett politiskt direktiv uppifrån. Som det var 2006 av dåvarande justiteminister Bodström, i samband med den första razzian av TPB.

Det finns mycket som behöver förbättras och förändras, eller helt göras om från grunden och upp. Det är mycket inför valet 2014, den debatten har redan dragit igång. Här ligger nu (L)iberaldemokraterna redan i startgroparna, trotts den korta tid vi funnits.

Intressant.

Det är inte värt priset av vår demokrati

I stället för att på riktigt allvar diskutera upphovsrätt och olika lösningar. Faller det alltid på att det startas angrepp mot andras åsikter och kunskap i frågan, där fildelning i sig inte är olagligt utan även en nödvändighet. Ett upphovsskyddat material kan mycket väl fildelas lagligt, delning av upphovsskydatmaterial sker i princip alltid vid cashning (nedladdning av hemsidor), vilket sker vid ett normalt surfande på webben. Surfare uppmärksammas på intressanta hemsidor, när de oftast finns länkade från andra hemsidor och utifrån sökresultaten från sökmotorernas cashade sidor och länkar. Då till ett upphovsskyddat material. Då i ett rent vinstsyfte, för vem kan påstå att Google inte är vinstdrivande?

Vad industrin har drivit sedan slutet på 1990-talet, är det kund och familjevänliga internet. Ett hårt censurerat sådant via bredbandsportaler- bredbandsöar eller gated gardens (Gated Communitys). Det ska regleras via avtal med kund där en kraftigt begränsad tillgång till det stora nätet ska föreligga via en differensierad hastighet och som alla vet är beteendet styrt av vad som går att göra, inte vad någon annan anser att jag vill eller anser mig ha för behov. Det ska även styras upp vilka applikationer som
tillåts i nätet och givetvis vårat eget innehåll ska styras. 
 Underhållningsindustrin är även innehållsleverantörer, så om jag kan skaffa mig något jag hellre vill ha ska det vara förbjudet eller kosta som en extra tjänst. Det här är något vilket har diskuterats på allvar och har så gjorts så i en bredare krets, altsedan medvetenheten om vad som egentligen står i infrastrukturdirektivets mindre del, telekompaketet blev känt. Det löste vi under våren 2009, med A138 till telekompaketet. Med det tilläget till lagen kan ingen stängas av från sin internetanslutning, utan att en giltig dom finns.

Som tidigare sagt vill industrin något helt annat, än vad kunderna vill. Kunderna vill ha en fri tillgång till hela internet, till en kostnad. Industrin vill ha en mycket stark begränsning av tillgång, likvärdigt med ett kabelTVinternet.
Abbonemang på olika hemsidor och med deras eget urval av applikationer och innehåll, inget fritt val annat än för de som har råd och kan betala extra. Det råder redan en sådan likartad situation på mobilmarknaden, där operatörer och telefontillverkare "förinstallerar" godkända applikationer och nåbarhet på internet. Det är givetvis ett hot mot den fria marknaden, ett hot mot den fria rörligheten av varor och tjänster, det bör därför stoppas. Det är i ljuset av hur marknaden i praktiken fungerar och agerar, som domslutet mot TPB måste ses. Och hur det ser ut vet vi redan från de rättsövergrepp Bodström utförde 2005, vill vi ha den sådan utveckling?

Det är ytterst en fråga om demokrati, de mänskliga fri- och rättigheterna.
Ser vi inte upp har vi snart fått dessa indragna, helt på marknadens vilkor. Det är de som står där med medlen och det politiska inflytandet, de som besitter kunskap och har en possition i samhället de säger enbar "vi gör ju bara vårat jobb". Det var en inställning vilket vi alla bör komma ihåg, när det medförde ett av folkhistoriens grövsta brott under ww2. Massutrotning av oliktänkande och judar, det av personer som "bara lyda order och göra sitt jobb". Det är en helt förkastlig inställning och kan inte ursäktas, då även juridiskt- etiskt. Det är deffinitivt ingen liberal inställning till sin omgivning.


Vad en sådan inställning till samhälle, människor och arbete leder till, vet vi sedan gammalt. Om inte annat är bilden ovanför texten rätt deskriptiv. Brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna, är snart legio här i Sverige. Utan några större protester vare sig från höga jurister i lagrådet eller i våra domstolar. Vare sig det är fråga om upphovsrätt, eller andra kränkande lagar som datalagringslagen sitter de tysta. Vi behöver dessa personers kunskap och deras röster, men det är de som måste inse detta när det inte går med tvång.

Intressant.