lördag 11 december 2010

När "krig är fred" upplevs informationsfrihet som terror

Informationsfriheten ska vi värna om, men det är på god väg åt ett annat håll. I fredens och frihetens namn, gör våra myndigheter och politiker det motsatta. En nedmontering av de demokratiska värderingar, vilka bildar basen i hela vårt samhälle, själva det klister som gör att det sammanbinds och hålls ihop. Våra politiker har vänt upp och ned på alla begrepp och systemet har kommit att korrumperas. Det är inte bara här i Sverige, rubriken och innehållet kommer från Norge [Jon Wessel-Aas].

"Wikileaks jages fra server til server. Blant andre Library of Congress har blokkert nettsiden fra sitt nettverk. Myndighetene i USA advarer universitetsstudenter mot å søke på nettsiden. Sentrale politikere i USA mener at Wikileaks må defineres som en terrororganisasjon, med de rettslige konsekvenser det har. Andre mener at sjefredaktør Julian Assange bør tas av dage. Utenriksminister Hillary Clinton omtaler Wikileaks og Assange som en trussel, ikke bare mot USAs sikkerhet, men mot hele verden. Vår egen utenriksminister, Jonas Gahr Støre, trenger i en slik kontekst ikke si annet enn at han tar ”sterk avstand” fra Wikileaks’ publiseringer. Budskapet blir tydelig nok; han er på ”rett side”. Lojaliteten ligger fast. Hos hans overordnede i Washington."

Där ska det mitt under ett högtidligt Nobelfirandet av fredspriset, där nationer och individer ska fira utveckling, framåtanda och demokratins triumfer, i just en utdelningen av ett fredspris. Ett fredspris som ärligt talat kommer på skam, när det inte stämmer med vår sanna verklighet. Det var ett fredspris vi tidigare trodde på åtminstone, nu får vi något helt annat. Det är själva antitesen, till vad Nobell stod för. Precis om under 2008, sprider våra högsta politiker ett rent ljug [Camilla Lindberg] om vad det egentligen är frågan om. Här hemma eller i Norge, det går tydligen på ett ut och det kan tydligen göra detsamma vilket land det entligen är. 2008 var det FRA-lagen i Sverige, 2010 är det Datalagringsdirektivet för norges del och vad kommer sedan?

Dessa politiker som talar sig varma för masslagring och massövervakning, de är samtidigt negativa till den fria informationen. De betraktar den som ett trerroistvapen riktade mot just dem själva. Det är egentligen inte konstigt när det är dom och deras gelikar, som nu i föga smickrande dagsljus figurerar i de läckta texterna. Ett föga smickrande material, där alla kan ta del av deras plotter och bakdanteri. Det är demokratin som sätts ur spel och korrumperas, om vi låter det ske. Fast nu är ju demokratin redan korruppt och drabbats av en demokratisk kärnröta [Henrik Alexandersson]. Vi har ett medieklimmat, där de inte vågar spegla det som borde speglas. Det borde i sig inte vara förvånande, när de inte gjorde det tidigare. Det var en av anledningarna till att vår FRA-lag infördes, trotts att de borde ha vetat. För det måste de ha gjort eller hur? Det gjorde ju vi.

Media kan ju på helt egen hand publicera exakt det, som vad publiceras på WikiLeaks, eller det kommande OpenLeaks. När media gör det kallas det för demokrati. Gör vi andra vanliga människor det, kallas det för terrorism. Samma människor som nu massövervakas, av en numera uppenbart farlig myndighet. En myndighet med lagstödet i ryggen, opererar helt på egen hand och utan någon egentlig kontroll. Utan att någon vare sig kan eller vill säga ifrån, eller sätta stopp. De vilka kan sitter i stället och smörjer kråset i Oslo och i Stockholm, utan den minsta tanke på vad de egentligen ofrar.


"The case has led to calls for national secrecy laws to be tightened around the world. Some legal experts cite a need for revisions to international law in order to better protect confidential diplomatic communications in the age of the Internet." [rferl].

Det är ingen skillnad på Kinas utreseförbud och censur av fredspristagaren, den kinesiske människorättsaktivisten Liu Xiaobo. Är det skillnad på kinesiska och europeiska människorättsaktivister? Rätt uppenbart är det på det viset, kinas aktivister är på ett behagligt avstånd från beslutsfattarna här hemma. Det är något att peka på utanför våra egna gränser, för att egentligen dölja vad som pågår inom våra egna murar. Det är murar vilka blir allt högre och tjockare, inte det motatta. Demokratin var till för att öppna upp mella nationer och människor från olika kulturer, det var vad vi trodde åtminstone. Det har enbart öppnat upp för det stora fåtal, som redan hadde och nu vill ha mer av detsamma. Det kan enbart ske med ett i deras ögon och uppfattning, ett stadigt krympande utrymmet för oss andra. Det är för farligt med en riktig demokrati, personer vill ha frihet i sina liv och detsamma vill minoritetsgrupper i vårat samhälle.

Det är vad som är så farligt med en informationsfrihet [SR] och en sann demokrati, det får oss vanliga att vilja uppnå en sann frihet och demokrati. Att vilja något mer än enbart ett tak över huvudet och mat på bordet, att vilja delta och kräva rätten att få delta. Rädslan för det sanna fria ordet, får våra beslutsfattare på andra tankar. Det vad vi vill måste det bli ett stopp för, kosta vad det sedan kosta vill. Vi borde stå på samma sida, vi och media. Här har frustrationen över  kommunpolitiken i Göteborg, läckt till den amerikanska ambassaden [GP].

"Göteborgs kommunala tjänstemän kände sig frustrerade för att integrationspolitiken inte hade fungerat, trots 30 års arbete och i samtalen betecknades svensk integrationspolitik som ett totalt fiasko."

Politiska tjänstemän rapporterar till en främmande makt, på ett sådant sätt om våra interna angelägenheter. Vad hade de tänkt sig? En militär intervension kanske?

Amanda Brihed.

Läs även gärna Heidi Avellans artikel i Sydsvenskan. Hur i hela friden man som journalist, opåläst om sakers förhållande blandar ihop äpplen och päron på det viset låter sig publiceras. Det är just den typen av öppenhet, vi behöver i ett öppet samhälle. Vad vi inte behöver är den typen av påståenden, att det inte behövs någon öppenhet annat än för ett fåtal utvalda. Skulle det vara till det bättre, för demokratin då kanske?

Intressant.

torsdag 9 december 2010

Vem är förvånad över Sveriges agerande

Föga förvånande är Sverige och USA igång med förhandlingar, om ett utlämnande (Kulturbloggen). Ett Sverige som tillåter främmande makt, att ta del av vår privata och ofiltrerade kommunikation (Mark Klamberg). Det är inte det minsta förvånande, vi varnade för just detta under den heta FRA-debatten under 2008. Här är förövrigt Datainspektionens utlåtande sedan de varit ute på Lovön hos FRA, för sin tillsyn av myndigheten [Nyt].

Det här är sådant vi som nation tillåter oss att göra, mot våra egna medborgare i fredstid. Det är något vi inte kan och något vi inte har råd med att göra, men det gör vi likväl ändå. Det är ett ingrepp som sker i en skala, som inte är motiverat av vad utkomsten av det ger. Syftet var att få tag i terrorister, inte lämna ut folk i onödan. Men "De ljög för oss om FRA-lagen" säger Camilla Lindberg i [AB].

"I dagarna har det kommit uppgifter om att FRA läcker information om vanliga medborgare. Ofiltrerad data ska ha lämnats ut till USA, och kanske även andra länder. Detta innebär att information om vanliga svenska medborgares e-post, telefonsamtal och sociala nätverk hamnar i händerna på utländsk underrättelsetjänst."

Det är nog ingen från 2008 kampen mot lagen, som är direkt förvånad. Det är vad vi då varnade för i lagstiftningen då, som gav myndigheten sådana rättigheter. Resultatet av det ser vi nu och ingen går säker, vare sig vi som bloggare och nätaktivister. Det gäller journalister i riksmedia, som politiker i riksdagen. Uppgifter lämnas ut efter vad FRA eller regeringen anser är ett bra handelsgods, våra personuppgifter som en ren handelsvara. Det var inte riktigt vad de voterade för i riksdagen 2008, de trodde inte på oss och lyssnade inte  då. Vad säger att de lyssnar på oss nu? Där är jag personligen minst sagt dyster, de kommer inte att lyssna på oss nu heller. Men det går inte att sluta med att hoppas, när vi trotts allt gör vad vi kan för att sprida kunskap. Kunskapen om vad som står i lagtrexter och vad de innebär, kalla det för ett svensk WikiLeaks, eller som det nya OpenLeaks. Det är inte mycket av vad vi har talat om, som vi har fått någon som helst "credd" för i media. Kanske kan vi få det nu när vi lyckats bevisa att vad vi sade då, var det som nu visade sig stämma.

Samtidigt som det här utspelas, gå vi vidare med vår kampanj: Olof Bjarnason, Niklas Starow och Torbjörn Bjerlerup. Det är minst lika viktigt, när även det här kopplar till vår personliga integritet, yttrandfrihet, mänskliga fri- och rättigheter. Det är nu mycket djupt rotat i det som har blivit den nya svenska kulturen, "Den nya svenska integritetsrörelsen". Vi som aldrig lät oss tystas ned av den föregående moderatledda regeringen Reinfeldt, trots Fredrik Reinfeldts ord då 2008. Det är även risker som våra soldater i Afghanistan tar, när även de tystas ned om vad de varit utsatta för. Enligt folkmordsexperten och docenten Ivan Macek [SvT]. Det är något vi absolut måste komma ihåg, ta med oss och inte glömma, vi ska inte låta oss tystas ned. Tystnaden är statsmaktens främsta vapen mot sin egen befolkning, när det verkligen gäller. Det skall vi inte tillåta inträffa, vi ska inte låta oss tystas ned. Var så säkra på det, vi kommer att stå där och sprida vidare vad vi får fram. Vi kommer att ta fram medlen för det, som de gör i Iran och på andra odemoktratiska orter i världen. Även de låter sig inte tystas ned, av vare sig hot eller sumariska avrättningar av opppositionella. Men sumariska avrättningar, ska väll inte behöva inträffa här hemma, eller? Bevisa mig fel tack!


Media och bloggar
DN I Aftonbladet I SvD I HAX I Törnebohm I Alliansfritt I Redaktionen, Makthavare I Andreas Henriksson, Makthavare I Markus Berglund, Marcus Fridholm, Jardenberg, Signerat Källberg.

Intressant.

tisdag 7 december 2010

Ska Sverige bete sig lika skitigt som de övriga mot WikiLeaks?

Ytterst är det inte en fråga om vara sig Julian Assange, eller om WikiLeaks. Det är en fråg om våra egna rättigheter, våra mänskliga fri- och rättigheter. Vare sig USA eller andra nationer ska få trampa på oss, eller på andra nationer. Julian Assange skriver i Australian, här i en översättning i Aftonbladet:

"Hans observation speglade troligen hans fars, Keith Murdochs, avslöjande att australiska trupper offfrade sina liv i onödan av inkompetenta brittiska befälhavare vid Gallipolis stränder. Britterna försökte tysta honom, men Keith Murdoch lät sig inte tystas och hans beslutsamhet ledde till slutet på den katastrofala Gallipoli-kampanjen.
Nästan ett århundrade senare publicerar också Wikileaks uppgifter som måste bli offentliga."

Det är mycket som behöver publiceras och bli offentligt, men kommer förmodligen aldrig att bli det. Webplatser som WikiLeaks behövs, för att värna om den demokratiska öppenheten. Därmed finns det starka intressen för att lägga ned den, dess verksamhet för det fri ordet och det öppna samhället. Det fria och öppna samhället, behövs nu mer än någonsin. Det står klart när vi i realtid ser hur nationer som USA manövrera, för att med alla stående medel brutalt försöker att sänka fenomenet. Det är inte rätt att det ska få fortgå, utan att det ska finnas någon form av motstånd mot det som sker. Vad som nu pågår mot WikiLeaks, är på inget sätt bättre än vad vi anklagar både Kina och Nordkorea för att göra. Det går inte att rättfärdiga den censur som försöker påtvingas de som söker öppenhet, när materialet som släpps via wikin påvisar att behovet finns. Här måste även en samlad media ta sitt ansvar, för yttrande friheten och tryckfriheten. Det kan vara de rikstäckande och internationella media nästa gång, det ska tystas ned. De är på inget sätt immuna om de skulle tro det, om vad nu som pågår tillsåts att göra det.

Det är vårat gemensamma ansvar, både som medborgare i en demokrati. Som det är vårat ansvar som publicister, bloggare och traditionell media. Det är ett ansvar vi alla har och delar, journalister och andra som vågar och kan yttra sig. Vi kan inte tysta stå vid sidan och låta oss tystas ned, ge vårat tysta samtycke över vad som pågår i vår närhe och i vår omvärld. Demokratier även de ska tystas ned, de ska stå där med en hjälpande hand när det sker.

Men det fortgår inte ohört, det är en ny spegel var fjärde minut [cabelgate]. Det visar styrkan i både internet som verktyg och förmedlare av information, men även styrkan i det motstånd som finns. Jens Holm (V), vill ha en sanningskommison, det räcker inte längre med enbart en utredning i Konstitutionsutskottet. Marcin de Kaminski [SvTDebatt] den välkände nätforskaren, tycker att det nu är bra att nationer bekänner sin färg med att de försöker stänga WikiLeaks, det visar hur känsligt och hur påtaglig faran är för vår demokrati, för oss som medborgare. Det blir vi som medborgare vilka kommer att få betala vad det kostar, för att sätta stopp för de som vill öppenhet. Vi kommer vi att få betala med den minskade öppenheten och den minskade demokrati och rättssäkerhet [Charta 2008] [Liberaldemokraterna], det kommer att blir fråga om.

Torbjörn Jerlerup, Amanda Brihed, Liberaldemokraterna, Olof Bjarnason, gothbarbie's blog, Nemocrati.

Intressant.

söndag 5 december 2010

Kalla det för vad det är, en öppen jakt på demokratin

En rad med helt eniga demokratier i västvärlden, instämmer i lovropen på en jakt av våra demokratiska värderingar [DN]. Våra respektive regeringar här i väst är nu så förblindade av sitt maktrus, de kan nu göra vad som helst. Det är de som besitter lagstiftningsmakten och makten över maktmedlen. Polis, militär och andra myndigheter. Med deras hjälp styr de oss, med de nya metoder som redan har införts och kommer att införas. För det är egentligen vad det är frågan om, att kunna styra till sin fördel. Så länge den kontrollen och styrningen finns håller vi oss på mattan, ifrågasätter på inget vis de skeenden som föreligger i vårat samhälle. Vi ifrågasätter inte. Huvudsaken är att bara vi får en godtagbar lön, mat på bordet och tak över huvudet. Det är själva essensen i dags Sverige, låt dig tystas ned så får du. Säga vad du tycker, stå för det och göra något? Absolut inte! Det tillhör inte det svenska folkhemsidealet, så sitt ned i båten, blunda och håll käften.

Det är en utveckling vi måste se till att förhindra och det måste vi göra tillsammans, annars går det inte vägen. Det har nu gått så långt, att företag utpressas som av gangsters för att stoppa de oönskade [Guardian].
Det är ingen idé att låtsas längre, det behövs både mer och bättre belysning av samhället. Det är en av de positiva saker historien med Wikileaks lär oss, det är inte det att informationen inte har funnits tilgänglig, det har den. Men inte helt enkel att få tag på, när det vanligen inte har varit medialt. Det har mer varit som ett bakgrundsbrus, det bara finns där. Nu har det blivit till en dånande storm, som inte går att missa. Det är nog för första gången som det blir offentligt uppmärksammat, den faktiska kraft som det är. När den bredare allmenheten får tillgång till det , vad som försökes att döljas. Då blir det till ett sprängstoff, på samma sätt som i historien om Kjesarens nya kläder. Det är som att dra ned brallorna och där står dom, våra offentliga företrädare med baken i vädret och leker cyckelställ åt andra. Det är vad vi nu ska ha i åtanke, när vi ser dom i talarstolar och talar allvar till oss.

Vad de har ängnat sig åt, är inte bättre än på vilket logement eller i ett personalrum. Det är detsamma men oändligt mycket farligare, det sker mellan parter där det kan uppstå skador av en magnitud, som har möjlighet att skapa världskrig. De leker med sådant de inte ska göra, så som små barn plägar göra. Saknas det en riktig erfarenhet av det riktiga livet, som vi som tillhör verkligheten där ute. Det är följden av den broilerpolitik som varit det gångbara, i de politiska partierna. En segregering från det övriga samhället i en "Gated Community". Det är en politik med konsekvenser som måste öppnas upp och starta något nytt, där det redan befintliga är den grund och den utgångspunkt vi har.

En av de utgångspunkter vi har, är att se till att Wikileaks nu kan hållas vid liv. Tycka vad man vill om Wikileaks som sådant, men ytterst är det en fråga om vår yttrandefrihet och frihet till informatrion. Det är någat av de viktigaste fundamenta som utgör en demokrati, att kunna säga vad man vill och få den informationen, att någon har yttrat sig i någon fråga och i andra frågor. Det kan vi inte ge avkall på och Wikileaks, visar på de brister vi har. Det är brister med mycket svåra konsekvenser, här en artikel om kriget mot narkotikan i Mexiko: [U.S. Aided Mexican Drug War, With Frustration]

Det angår oss alla hur vår framtid nu skapas,  där vi inom Liberaldemokraterna gör vad vi kan: [Liberaldemokraterna (L) stöder Wikileaks och Reportrar utan gränser!].

"Journalists from more than 60 countries join in support for WikiLeaks

"Journalists and people from other professions from every region of the world joined together to support the whistle-blowing organization Wikileaks and its founder Julian Assange who, they say, have provided an extraordinary resource for journalists around the world and made "an outstanding contribution to transparency and accountability on the Afghanistan and Iraq Wars". The journalists organizing this effort continue to support Wikileaks and Assange after the latest release of U.S. State Department documents.


Det vore inte helt förmätet att fodra detsamma, från oss själva här hemma.

Amanda Brihed, Torbjörn Jerlerup, SvD, Rosemari Södergren, Nils Joel, Sugbloggen.

 Intressant.