Den svenska migrationspolitiken

Undrar verkligen vad som påkommer Expressen, att publicera en text om migrationspolitiken som de gör. Den faktiska politiken är en helt annan än den Anna Dahlberg beskriver i tidningen. Det är ett påstående om den svenska migrationspolitiken där den går i den diametralt motsatt riktningen, till vad FN  och UNHCR med flera som Amnesty säger att vi faktiskt bedriver:

”FN:s flyktingkommissariat UNHCR brukar framhålla Sverige som ett föregångsland i flyktingfrågor. Men på senare år har Sverige vid ett antal tillfällen fått kritik från både FN, Amnesty International och andra organisationer för en inhuman behandling av asylsökande (person som själv söker sig till ett annat land och uppger att man är i behov av skydd). ”

Vad Expressen missat, det är att internet finns och andra nyhetsmedia. Förutom att det inte är något nytt, för detta tog vi upp i samband med Stockholmsprogrammet 2009. Det var vad vi beskrev som den utveckling som stod för dörren, där både Ask och Billström skrev under på detta i migrationsfrågan. Det är lika sant idag som när delar nu är realiserade i ett praktiskt handlande, inte minst av just Frontex. Frontex är den europeiska paramilitära organisation, som ska leda hela projektet. Det är även den organisation som utbildar svensk polis och gränspolis på detta område, så blir då någon förvånad över hur Reva har kommit att fungera fungerar?

”Frontex, the pan-European border agency based in Warsaw, is mandated to co-ordinate member state border police patrols on Europe's external frontiers.

But its executive director, Ilkka Laitinen, told EUobserver the agency is looking to expand its surveillance operations beyond the EU to develop a so-called "common pre-frontier intelligence picture [CPIP].”

Satellite image of Libya - Frontex wants to look beyond EU borders 

to spot migrants (Photo: nasa.org)

Vad som framstår som en liberal svensk och europeisk flyktingpolitik i expressenartikeln, kan inte tas på ett riktigt allvar.

Här måste det granskas vad som ligger bakom, troligen är det den senaste tidens stormar runt Billström migrationsministern och Ask justitieministern, bägge Moderater. Här för Moderaterna uppenbarligen en helt annan politik än den Fredrik Reinfeldt påstår skulle gälla i hans regim, en helt annan politik än den liberala migrationspolitik han beskriver i sin politiska tappning och version och så får det givetvis inte vara. När detta inte stämmer med verkligheten, måste det till lite historierevision och ändra på detta faktum. Så som det beskrivs av Aftonbladet:

”I hans arbetsbeskrivning verkar ju ingå att då och då vinka lite lagom till de främlingsfientliga väljare som Sverigedemokraterna pekat ut – och till den interna opinion av moderata kommunpolitiker som de senaste månaderna luftat sitt missnöje med alltför många och dyra invandrare.

När Billström 2007 presenterade regeringens inskränkningar av anhöriginvandringen, det så kallade försörjningskravet, så skedde det i Landskrona, då Sverigedemokraternas starkaste fäste. Signalen kunde knappast misstolkas: Moderaterna utmanade SD på deras egen planhalva.”

För så här får det ju givetvis inte vara, därför måste sanningen stöpas om. Även om Migrationsverket själva har en helt annan statistik:

Befolkningstatistik tas fram av SCB

Det är Statistiska Centralbyrån (SCB) som presenterar siffror över den totala invandringen och utvandringen till Sverige, allt detta på Migrationsverkets hemsida.

Totalt invandrade 103 059 personer under 2012, varav 20 462 svenskar. Källa SCB

Totalt utvandrade 51 747 personer under 2012, 38 procent av dem var svenska medborgare. De mest populära utvandringsländerna bland de svenskfödda var till nordiska och engelskspråkiga länder.Källa SCB

Visst finns det svåra överväganden i migrationspolitiken. Men meningen:

”Med en migration på runt 100 000 människor om året - räcker välfärdens resurser till det?”

Den meningen är fullständigt vilseledande och påminner i stort, om inte så i det hela om Sverigedemokraternas politik [Newsmill]. Av de drygt 100 000 som kommer är en stor majoritet studerande, EU-medborgare, arbetskraftsinvandrare eller anhöriga till folk som har jobb och försörjer sin familj. Den siffran och "välfärdsstatens resurser" har inget i samma mening att göra.

Den politik vi nu ser växa fram, påminner mer om den som så sakteliga växte fram under mellankrigstiden. Det som växte fram under 1920-30-talet, inte minst på det sätt som politiken beskrivs av Göran Rosenberg i essän: "Sweden: The Reluctant Nation". Den ser helt klart ut att få en ny gryning, när densamma politik åter sprids. Inte enbart inom Europa, men även på nytt här hemma. Det är en politik som åter legaliseras av hur den rådande politiken bedrivs av Alliansen, där den rätt uppenbart nu drivs både av Tobias Billström som av Beatrice Ask.