fredag 31 maj 2013

kriget i våra förotsgetton till Stockholm, de borde egentligen inte förekomma

Många pekar på att det även i landsorten finns arbetslöshet och socioekonomisk problematik, så varför inga upplopp ute i bygderna? Det finns en mycket och uppenbar stor skillnad, det är att storstad och landsbygd har helt olika social struktur. Här fungerar inte en sådan orsaksbild och förklaringsmodell, det vi ska se till och studera är upploppen i London och Paris, där likartade förhållanden som här hemma i Stockholm förelåg och fortfarande föreligger.

Men det förklarar inte orsaksbakgrunden i sin helhet, eller löser den. Det är ett måste inför framtiden med att hitta en godtagbar lösning, för att förhindra en återupprepning i framtiden. Orsak och verkan i fall som de i Husby är på inget sätt bestående av en rad okända faktorer, vad som måste göras är att erkänna det och inte sopa misstagen under mattan. Det är vårat gemensamma ansvar och det kan enbart lösas på politisk väg, inte via bestraffning av stadsdelarnas innevånare eller av enskilda individer även om brott ska beivras. Det är förhållanden som inte försvinner bara för att ett fåtal lagförs och fälls, när det är ett socioekonomiskt och socialt problem i första hand.

Vad vi egentligen kan se i en öppen dager, det är egentligen en kollapps av civilsamhället. Där viktiga funktioner redan på förhand har havererat och saknas helt eller delvis, det visste vi om när det inte är en nyhet att så är fallet. Arenan, planhalvan var redan färdig, riggad och preparerad för att haverera. Alla visste om att det skulle ske förr eller senare, det var en vilande bomb. Men ingen ville göra något åt situationen, när den politiska viljan saknas och egentligen är obefintligt närvarande i Orten.

Polisen använde sig av Linköpingsmodellen, den modell som används mot ungdomar när polisen inte har tillräckligt med bevis för kroppsvisitering eller husrannsakan. På vaga misstankar om att en ungdom använder narkotika åker polisen hem till familjer för att hålla förhör [Metro].
Att visitera oskyldiga och tränga sig in i oskyldigas hem under tvång, hot, eller under tvångsliknande förhållanden, det är att betrakta som ett lagbrott. Så här blir polisen i sig lika skyldiga som de vilka vandaliserade. Fast problemet blir absolut vidare, när det är den så kallade rättsvårdande instansen. Det är den myndighet som har monopol på våld som gör en sådan insats och begår brott, men skyller ifrån sig på de boende i området. Polisen har stämplat de boende som kriminella och därför saknar de enligt praxis enligt polisen helt de normala mänskliga fri- och rättigheterna, fri och rättigheter vi andra "normala" har. Det blir i princip en kriminalisering av ett helt samhälle, en gruppbestraffning som polisen arbetade utefter och vi får alla betala för deras agerande och bidrag till den sociala nedrustningen i Orten.

Nina Power, med stor erfarenhet från London riots; [DN 27/5-13]

"Dessa upplopp är direkta följder av polistrakasserier, ungdomsarbetslöshet, rasism och ekonomisk ojämlikhet. De utlöstes som så ofta av en dödsskjutning från polisens sida, och de arga svar som följde – brinnande bilar, skador på egendom, en attack mot en polisstation – är en rationell reaktion både på dråpet och på hela den socioekonomiska situationen."

De bästa analyserna utgår från den socioekonomiska infallsvinkeln, vilket även har burit frukt i analysen efter både London 2011 som i de upplopp som ägt rum i Paris som en giltig förklaringsmodell. Det är på inget sätt okänt hur den här typen av kravaller uppstår och dess orsaksbakgrund, ur både sociala faktorer där det föreligger mycket stora löneklyftor mellan de som har och de vilka inte har. Den sociala marginaliseringen och den sociala utarmning av Orten, mellan förorten och innerstaden, där det blir en mycket markant skillnad mellan befolkningsgrupperna. Det blir en mycket svårartad systemisk diskriminering vilket även innefattar polisens syn på de boende som i grunden kriminella, boende inom ett område som därmed kan särbehandlas.

Fredrik Segerfeldt, migro; [Wall Street Journal]

The best way to avoid similar riots would be for Stockholm to let income gaps widen.

Inkomstklyftorna och resultatet av dessa klyftor med en stor social problematik, utökade sociala klyftor och särbehandlingen från myndigheter som en följd, den segregeringen är redan nu så pass stora mellan de som har och de som inte har, att dessa faktorer har haft en väsentlig delaktighet i och därmed även en avgörande roll för situationens uppkomst. Hur ska då ytterligare ett större inkomstglapp och vidgade sociala klyftor lösa situationen och göra det bättre? Det saknas logik i resonemanget och det är allvarligt, när det blir den bild av samhället som ledande företrädare för en viss typ av ekonomisk filosofi får att framträda som något av en teologisk mall och sanning. Detta sker helt okritiskt och utan någon egentlig offentlig debatt, det är de stängda dörrarnas och de slutna rummens överenskommelser som gör sig påmint.




Detta duger inte som ett riktigt bildbevis, men vad polisen säger duger som bevis enligt Hanne Kjöller.[Megafonen] Det är som att sila mygg och svälja kameler. Men mer än så, det säger mycket om den syn på människor som föreligger. Riktiga människor tror man på utan någon källkritik, de där andra som inte är riktiga människor trotts äkta bevis. Det är inte riktiga bevis utan enbart något som hittas på.

Fredrik Kärrholm; [SvD 27/5-13]

Ungdomarna som deltar i upploppen vrålar inte av frustration. De vrålar av extas. De skrattar när stenarna kastas mot oss poliser.”

Hopplöshet och marginalisering föder och göder brutaliteten, när människor upphör att vara människor. När ägodelar sätts före de mänskliga värderingarna och mänskliga rättigheter åsidosätts, det civila samhället raseras under ett sådant socialt övertryck.
Vad man måste inse är att det på inget vis är en ny företeelse, för 30-40 år sedan när jag var betydligt yngre var det likartade företeelser. Det var slagsmål mellan olika grupper, både med yxor, järnrör och även bränder. Orsaksbilden likartad om inte identisk när vi har ett annat samhälle idag och det var i en helt annan förort, den mer välbärgade. Men det var då fröet till det nuvarande grundlades av oss alla, när de sociala problemen aldrig löstes utan sopades under mattan. Att säga att det är politikers fel är att glida på sanningen en smula, när det är vi som röstar fram våra politiker och de system som de företräder. Ytterst blir det vi medborgare i samhället, som får ta på oss skulden och inga andra. Det var vi som såg till att det blev som det blev, mycket väl medvetna om att i backspegeln kan vi se det historiska förloppet. Men vi tittade aldrig i backspegeln och såg vad som låg bakom oss. Men nu vet vi. [Demoskop]

"En undersökning som Demoskop genomfört den senaste veckan (23-27 maj) visar att en majoritet (69%) anser att satsningar på skola och utbildning är den viktigaste åtgärden för att förhindra händelser som i Husby . Därefter följer dialog med de boende (60%) och satsningar på fritidsgårdar och annan ungdomsverksamhet (57%). Betydligt färre efterlyser höjda straff (30%), att polisen bör få mer resurser (30%) och ökade befogenheter (27%)."



Jan Helin; [Aftonbladet 26/5-13]

Men vad jag tror om vad de ohörda har att säga är jag nu tämligen övertygad om att du kan sätta upp på din topplista över saker du kan strunta i.”

Slutsatsen av ett i för övrigt mycket bra resonemang av Jan Helin, är att fortsättningsvis låta de ohörda fortsätta vara just ohörda. Vad har vi i så fall åstadkommit med detta? Egentligen enbart en fortsättning och en återupprepning, av det som har varit; Martin Luther King 1968, Gellert Tammas 1995 eller Jan Helin 2013? Ingen fortsätter att lyssna, problemen kvarstår och hur blir det nästa gång när polisen gör sina militära chocker in i bostadsområdet?

Kan enbart hoppas och tro att det går att lösa, för det borde det göra när den kunskap som behövs, den finns.


Lugnt och stilla är nog en sanning med modifikation i eftermälet till upploppen, polisen och Säpo har haft fullt upp med att hålla koll på nazister runt om i stora delar av Stockholm. De kallar sig medborgargarden, för att det ska se och låta bättre och tyvärr har större delen av media köpt det. SMR och SDL har aktivt letat upp personer, trakasserat och även misshandlat när de ska rensa upp i Stockholms förorter. Men i stort inget av det har återspeglats i riksmedia eller i TV, här måste vi på allvar se till en riktig kritik av media och hur de presenterar sakfrågor för de har absolut inte varit omedvetna om vad som pågått i samhället. Även de ska givetvis hållas ansvariga, för att de inte tar tag i den diskussionen.



Mitt i allt allvar måste vi dock kunna skämta och ta det som det är, lyssna med ett öra för våra vänner.